( )
utställning i trapprummet på Not Quite, Fengersfors 2024.
installation, teckning, måleri, ljud- samt videoverk.
Jag minns en sen kväll under pandemin, det var en sån där anonym årstid som övergången mellan vinter och vår kan vara. Min bror skjutsade hem mig på pakethållaren på sin cykel och staden var totalt stilla och öde. Vi passerade genom centrum, korsade bron och stannade till vid min busshållplats och överallt verkade världen övergiven. Som om vi två var de enda personerna som fortfarande fanns kvar medan de andra redan hade lämnat. Som om vi hade missat något, och nu väntade på vad som skulle hända härnäst.
Den här utställningen handlar inte om pandemin, utan om tomrummen, övergången eller mellanrummen som kan uppstå runt omkring och inuti oss.
Genom installation och bild arbetar jag med ytan och rummet i ett konstnärligt undersökande av mellanrum/tomrum/övergång, där det igenkännbara, vardagliga möts i något mer odefinierbart och obekant.
Med utgångspunkt i trapphuset på Not Quite arbetar jag med föreställningen om mellanrummet som ett tillstånd och en plats. En övergång mellan slutet och början. Ett ingenmansland med undantagsregler, lika delar fri som tom och ihålig. En plats eller en tid som också skulle kunna kallas en parentes.
I utställningen ( ) använder jag trapprummet som utställningslokal där trappan som konstruktion kan bära på både symbolik och mystik. Jag ser den också som en arkitektonisk parentes; ett utrymme mellan två våningsplan. En passage i sidled, parallell med byggnadens tänkta riktlinjer. Men vad händer om vi stannar upp en stund och tittar oss omkring i detta mellanrum?
